SWEjumpers

Jag föddes på en hästgård med en mamma som vunnit EM flera gånger och en pappa som tävlade upp till SM nivå. Det är nog det egentliga svaret på frågan. Det blev bara så. Kan låta klychigt men lika sant för det.

Jag hade en storebror som red och ägde en c-ponny vid namn Skipper. När han väl slutade tog jag chansen att rida lite men det var inte förens jag var 8 år som jag började rida på riktigt. Innan dess hade jag bara ridit några dagar i veckan.

Mitt absolut kortsiktigaste (vilket konstigt ord. Finns de ens i ordlistan?) mål är att debutera 1.20 med bra resultat. Att Bejona ska få en bra start på de lite högre höjderna. Det är väldigt viktigt att hon är redo för klasserna vilket vi anser att hon är.

Om vi sk prata om målen gällande ridningen hemma ska hon i först hand få mer muskler och bli starkare. Och det hade ju inte skadat om hon gick upp lite i vikt. Men det är vanligt att unga hästar har lite svårt att lägga på sig.

Lite längre mål är att inte bara kvala till Falsetrbo utan få placering i finalen, vilket innebär direktkval till unghäst VM. Jag antar att det är våra långsiktiga mål: unghäst VM.

Haha precis som du skriver ser jag upp till min mamma. Hade inte fungerat annars. Men förutom henne ser jag faktiskt inte upp till så många andra. Jag kör mitt eget race med min egen stil. Tycker det är viktigare att man hittar sig själv inom ridningen än försöker rida som någon annan. Såklart är det bra att granska andra ryttare och deras ridningen men jag föredrar att rida på sitt eget sätt. Men för att svara på frågan säger jag nog Rodrigo Pesoa. Han har alltid varit som en gud för mig. Inte bara för hans fantastiska ridning utan hela hans sätt att vara nära hästar. Han hittar även den svåraste hästens mjuka sidor om man säger så.

Ja det har jag. När vi köpte henne var hon 3 år gammal och hade bara haft ryttare på sig tre gånger. Så förutom de är det jag som gjort de mesta jobbet. Det har varit en del jobb men där vi är idag, och där vi kommer vara om några år om allt går som det ska, är det verkligen värt det! Det är en underbar känsla att veta att det ä jag som format hästen. Det är då man kan använda fransen "min häst" fullt ut. Det är därför jag föredrar att köpa en häst som kan lite mindre. Jag har faktikt aldrig köpt en häst som kan speiellt mycket. Den häst som kunnat mest är väl Lizzy. Fast hon kunde i och för sig inte så mycket. Hon hade gått några LC i Holland.

Min mamma har suttit på Bejona några gånger för att känna på hästen och första vad jag har att göra med. Det är då hon kan hjälpa mig på bästa sätt. Det är svårt att hjälpa en ryttare från marken när man inte vet hur hästen fungerar. Alla hästar fungerar olika. Jag tycker många tränare idag är lite för slarviga idag och inte ser en uppsittning på hästen som lika viktig längre. Vilket jag tycker den är. Det är ju klart att det kan vara svårt att sitta upp på varje häst om man håller i en grupp men idag är det viktigare än någonsin då den moderna sport hästen är betydligt hetare och svårare att rida.